Vad händer när man känner att allt är förlorat?Vad gör man när man gråter och inte kan sluta, när man inte vet varför man började gråta från första början?Idag är en sådan dag, kan känner att alla mina vänner, familj ooh släktingar glider längre bort för varje dag.Känns som man står vid ett stup och allt bara brister.Jag är fortfarande samma glada och skrattade unga kvinnan som jag alltid har varit här uppe, som jag alltid har varit i mitt nya liv men ibland, för bara några minuter så försvinner hon och mitt gammla JAG kommer smygandes fram och tänker att dom kanske har glömt mig, kanske tycker det är bättre att jag flyttade för då slipper dom höra mina problem. När minuterna går så kommer jag på mig själv och skjuter undan dom tankarna, lägger dom i en liten låda och låser innan jag gömmer undan den tills nästa gång mitt gamla JAG hälsar på.Jag ångrar aldrig mitt beslut att flytta till Luleå, dena underbara stad som jag trivs så bra i, inte heller några av alla dom andra besluten jag har gjort.Mitt liv är perfekt just nu, men som sagt var så kommer tankarna ibland och det är jobbigt.Vilka jag har kvar i mitt liv är ibland väldigt svårt att veta, ibland kanske det skulle vara bra att inte veta?Jag har Peter och det räcker för mig, min klippa. Jag är så lycklig att just jag får kalla dig min, att jag får somna vid din sida, få se dig och få ha dig.Jag kommer alltid finnas här för dig, varje stund i vårat liv. Jag älskar dig och är glad för att du älskar mig.Du är min klippa, mitt träd, mitt allt och jag vill alltid vara din.